Direktlänk till inlägg 15 januari 2011
Lars har precis åkt med första flyttlasset.
Jag skulle vara med tänkte jag, men när vi bar ut soffan, en soffa som vi inte ens haft inne, så kände jag att jag inte kommer att klara det.
Just nu är jag så ledsen, så hade jag varit med så hade jag kastat allt i trappuppgången!
Så sjukt, vi är överens, vi ska skiljas, men fan va ont det gör!
Jag skulle inte vilja stoppa denna process, det är dags att flytta ifrån varann, men 23 år tillsammans! Det känns!
Jag blir så ledsen så jag blir arg, arg på allt! Kan säga saker som jag absolut inte menar, bäst att vara hemma o tjura!
23 år. Hur kan man bara ge upp det? Utan att ens försöka?
Jag vet att det är över, o jag stödjer det till fullo, men när jag är ledsen, så blir jag arg på att varför inte ens prova??
Ska bli så jävla skönt när detta är klart, just nu känns det som han kan flytta idag, men det vet jag att jag inte vill! Egentligen! Hatar dessa känslor som flyger upp o ner hela tiden!
Livrädd att det kommer att bli så jobbigt att träffa honom, så det rinner ut i sanden. Som 2 främlingar.
Jaja what ever, jag måste ta in det mottot starkt i mig, det blir som det blir, o är som det är, men skitjobbigt är det! o än är det ju inte över----------- Hatar tårar! Finns det inget slut på dem?????????????
Skitdag nr 98735982 idag alltså!
Ja må så gott då!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
31 | |||||||||
|