Inoff Malung

Domare Sonny Ström

2a m HP av 2 st

"2,5 årig tik. utm. helhet, välform hunvud och uttryck.

Vackra ögon, välburna öron, korr. bett. 

utm topline, ganska välvinklad, bra bröstkorg, 

ngt trång i fronten, prima ben och tassar, 

rör sig med bra balans och driv, lite lös fram. utm päls och färg. 

Trevlig päls och färg (vilket jag tror ska vara 

trevligt temperament och välvisad..)

Nytt år, 2020 Jisses va tiden rinner iväg! 

Sista inlägget, jo det blev så, det blev sista gången jag såg ffa en..

Jävla skitcancer! Min vän sen 05, Christina fick för 3,5 år sen diagnosen 

cancer, en blodcancer som var icke botbar, men inte heller en dödlig sort. 

C var in typ varje vecka och fick blod och okt samma år hon fick diagnosen 

gjorde hon en stamcellstransplantiation, den skulle göra henne friskare i ett par år, 

men nä då, inte ens 9 måndader tog det innan sjukdomen var tillabaka. 

Blod och trombocyter till och från. C ville inte att någon skulle veta att hon 

var sjuk, tror vi var knappt 5 st som visste om det. 

Den 14 okt var hon på koll, hade varit väldigt yr under söndagen, hon misstänkte att det 

var nått galet, men inte hur galet. På måndagen fick hon hon beskedet att det 

hade ändrat sig till aggresiv stamcellsleukemi, och hon fick reda på att 

hon hade max nån månad kvar att leva!

Jag åkte ner till henne på onsdagen, hon var inlagd då. 

När jag mötte henne då kunde man inte tro att det var så kort tid kvar, hon 

var sig lik. Sen gick det fort. På torsdagen fick hon cellgift, och det var bara 

för att vinna lite tid, det hjälpte inte henne närmvärt. 

Jag skulle åka hem på fredagen, men jag såg hur snabbt det ändrades och varför skulle 

jag åka hem egentligen, jo jag skulle ställa en annans hund på en inoff.. Hade sett fram emot 

det men i sammanhanget så var det absolut inte så viktigt! 

På lörd blev hon kraftigt försämrad, och fick mer smärtstillande det påverkade 

henne såklart det med. 

På söndag morgon visste jag att det är slut snart, jag förvarnade de som skulle komma

och hälsa på henne. 

På söndag em somnade hon in, lugnt och stilla, jag, hennes man och  son var med till slutet. 

Saknar henne enormt, hon var en stor del i min vardag, vi pratade i mobilen typ varje dag, 

skickade flera mess till varandra på dagarna. Vi var tillsammans typ dygnet runt, fast inte 

fysiskt då. 

Jag åkte hem på kvällen när hon somnat in, fick såklart erbjudande att sova kvar hos 

hennes man, men jag misstänkte att när jag slappnar av så kommer det bli en smäll som 

heter duga, och det var bättre att det kom när jag kommit hem. 

Jag fick en läkartid på tisdagen, i tron  att få lite förståelse att få bli sjukskriven ett tag, men 

nä han ville sjukskriva mig veckan ut, man mår bäst av att jobba. 

Tjatade till mig 1 vecka till, och han gick tillslut på det. 

Hade han lyssnat på mig, förstått mig så hade jag varit på benen nu, men det bemötande

gjorde så jag krachade totalt, ringde till chefen, hon fixade snabbt en psykologtid åt mig, 

och psykologen fixade läkartid på företagshälsan. 

Fick fantastisk hjälp, läkaren insåg allvaret och sjukskrev mig 5 veckor! 

Sen har måendet gått upp och ner, blev mer sjukskriven, till den 16e jan. 

Så skönt! Men ju närmare nya läkartiden jag kom, en ny läkare, ju mer 

stress växte fram. En läkare som hade mitt liv i sina händer, jag var livrädd att jag skulle 

möta lika knäppis som första läkaren. 

Den här var först att Man mår bra att jobba, nu har du varit hemma länge.. 

Jag bröt ihop! Ja hade haft typ trädgårdsarbete ja då hade jag kunnat jobba, men 

inte med mitt jobb, man måste vara stark psykiskt. O det är jag inte! 

Fick han att läsa vad min läkare rekomenderat och han hade inte ens läst min 

journal, när man kommer in som ett vrak, borde de iaf läst journalen, det är inte 

lätt att få ut allt hur man mår så nån förstår, under en enorm stress. 

Hur som helst när han läst vad min fd läkare skrivit ändrade han sig, och sjukskrev mig helt 

till den 6e feb sen börjar jag trappa upp sakta men säkert. 

Känns ok nu, men det gör det alltid efter ett besök och jag har lång tid 

fram innan jag måste börja jobba. 

Jaja jag är redo vissa dagar, och vissa dagar har jag sån ångest så jag vet inte 

hur jag ska klara dagen! Tur att jag har hundar som ser till att jag kliver ur sängen! 

Jag har fått frågan om det "bara" är det här som gjort att jag mår så dåligt, men 

nä, det är massa saker som lagt sig på hög, och jag har kännt signaler, men 

inte lyssnat på dem, och tillslut sa kroppen ifrån Pang bom! 

Nu har jag även fått lyckopiller, men jag är inte bekväm med det, men ska prova 

iallafall, vill ju verkligen inte må såhär längre! 

Det är inte bara elände som har hänt sen sist iaf =)

Jag såg en fin leonberger på fb i nov men såg att hon bodde långt härifrån, en flicka 

som behövde nytt hem. PGA avståndet la jag ner tanken. 

Men våra vägar korsades igen i dec, en uppfödare rekomenderade henne till mig, och 

de skulle till stockholm på utsällning så jag fick hämta henne där =)

Världens finaste goaste Minna, och hon o Ozzy matchar varandra så bra! 

Det går visst inte att vara utan en leonberger, har ju försökt flera gånger =)