Dag 1...

av resten av mitt liv...

Godmorgon hjärtat, hoppas att du har sovit gott inatt,

och att du inte har haft ont, eller för varmt eller kallt!

Saknar dig enormt, ingen som ligger och piper godmorgon

i sitt rum, bara för att du inte orkade komma till oss,

då gick jag dit och klappade dig godmorgon och pussades lite.

Sen kunde du gå upp!

Du hade så många lustiga saker för dig, och de små sakerna

kommer jag bli påmind om så mycket, varje dag.

Jag har redan hört dig voffat vid dörren, för att gå in

när vi andra gick in, det skulle man inte, man väntade ca 10 sek

sen voffade du och vi släppte in dig!

Knäppis!

Julia var ute nyss, hon hämtade din boll och gick och

ropade och letade efter dig, du ser hon ville bara vara

snäll mot dig, inte skrämma dig   

Har inte märkt något ännu på Lejja, ni gjorde nog klart

på fm, du visste, och du var så redo på min älskade!

Nu ska bara jag försöka bli redo, det kommer jag nog aldrig bli..

Tur att jag har dig svetsad på mitt ben, det är du och

jag for ever and ever!

Jag hoppas att vi inte väntade förlänge med att låta

dig vandra vidare, du var ju extremt smärttålig, så jag förstår

att helgen var jobbig för dig.

Förlåt mig om du tyckt att jag varit ego och haft dig kvar på

övertid.

Snart ska vi ut med Ulrika och Tindra, få se vad Tindra

säger då, hon tyckte ju att du var en klippa, stor och stark

utan att bry sig om henne. Lejja vill ju leka....

Jag tyckte det var fint igår, alla, utom Julia, var ju med,

precis som du ville ha det, familjen samlad, och du ville

ha koll på att Amanda mådde bra, in i det sista,

men som jag sa, vi tar hand om Amanda nu.

Du har gett oss så mycket, vet inte hur jag ska kunna

ge tillbaka nu!

Du ska få den finaste platsen i vardagsrummet,

så du alltid är med oss.

Egentligen ska du väl stå i soffan, din plats, det kommer bli

så tomt att inte se dig där, och konstigt att vi alla kan

sitta i soffan nu..

Mammas älskade pojk,  du fattas mig enormt, vill ta tillbaka

dig, vill att allt var en konstig dröm!

Du vet för ett par somrar sen, när jag mådde så dåligt,

då var du här och tog hand om mig och Lejja, hur gör vi

nu då älskling?

Vem ska ta Lejjas koppel och leda henne när jag bli ledsen?

Du var ju min stöttepelare i alla lägen!

Det som ger mig tröst är att vetskapen att du inte har ont

nu, det hjälper mig lite. Men saknaden kan ju inte tas bort

med det. Kommer bli en väldigt konstig första dag utan dig

idag.

Och imorgon... kalas.... utan dig, men vi får väl fira dig ändå?

Du sa ju att Lejja skulle komma, så hon är inställd på lite

gofika.

Nu min kung får du vila en stund, titta in här imorgon igen,

jag kommer skriva till dig då också!

Finaste finaste Bamse, tack för allt!!