Finaste Bamsemannen har gått vidare till gröna ängars ö!

Smärtan är enorm, men jag vet att det var dags, det visste han

med.. .

Han brukar alltid ta kopplet i munnen när han kommer till veterinären,

för att dra oss ut mot dörren. Idag gjorde han inte det, idag

gick han och la sig på den röda fällen de hade lagt ut

på golvet.

Nästa gång vi ses är i en urnform...

Kan inte förstå hur jag ska klara mig utan honom,

han var ju mitt allt!

Han har hjälpt mig i svåra stunder, har alltid ställt upp för mig,

nu kommer han aldrig mer göra det.

Nästan 9 år fick vi, shit va åren har gått fort!

Och om 2 dagar skulle vi ha firat din födelsedag, det var

bara Lejja som skulle komma sa du, och ja så blir det nu då,

inte ens jubilaren kommer ju...

Lejja fick komma in och säga hejdå, men hon brydde sig inte

nämnvärt. Hon har inte ens letat efter honom här

hemma, och kvällspromenaden gick bättre utan honom...

Hon vände sig inte om för att leta efter honom, som

hon brukar göra när han blev kvar hemma.

Bamse blev dålig i magen i lördags, jättedålig, och har inte

ätit sen i fredags. Igår em höll inte benen på honom,

han kunde knappt gå, och när han gick så gick han kutryggad.

Idag gick det bättre, men blicken sa allt, han var redo.

När vi skulle åka in till vet, tog han med sig sin boll till bilen,

det brukar han inte göra...

Jag får tacka honom för alla år han har stått ut med oss,

det har varit en ära för mig att äga en sån hund.

Från en problemtonåring till världens bästa hund blev det.

Det gör ont, mitt hjärta är trasigt, och det kommer det

vara länge.. Han finns inte min plupp!

Overkligt, undra när det smäller till och jag verkligen förstår det?

Vill inte förstå förresten, jag vill tro att han nu ligger

under körsbärsträdet och spanar ut över gården.