Dag 3....... av resten av mitt liv

Godmorgon hjärtat!

Sovit gott?

Du skulle ha smällt av nu på morgonen, jag

gick upp jättetidigt, Lejja väckte mig, och då var

det lika bra att kliva upp, ska snart säga de orden som

du hatade: "Mamma kommer snart, ska till jobbet"

  

Om du hade levt nu så hade du kommit upp gäspandes med ruffsiga öron,

du kunde verkligen se nyvaken ut, när det var för tidigt,

precis som din mamma =)

Igår gick jag och Lejja på en långpromenad, kändes skönt!

Du hade haft ont om vi hade tagit den vändan, så

du behöver inte känna dig avis eller så.

Vi avslutade prommisen med att gå ner till sjön.

Du vet där vi var för nån dag sen, och jag sa att snart är

isen borta, så du kan plaska... Nu är isen borta, lika så du...

När vi kom hem ringde morfar och hade fått nå fel

på traktorn, Sandra och Lejja fick göra en insats, jag skulle

till skolan. Och sen åkte de till Gustafs, hon hade fullt upp

lilla Lejsan igår, hon var trött igår kväll, ville knappt,

som vanligt alltså, gå på kvällisen.

Det går bra utan dig tycker jag, jag får mina dippar,

värst är det nog att öppna ytterdörren och inte se att du

ligger där på gruset eller trappen.

Jag saknar dig enormt, tro inget annat, men jag vet att

det var rätt, och du och jag har ju pratat om detta ett

tag, så jag har ju liksom vant mig med tanken på nått

sjukt sätt.

Tror att våra samtal har hjälpt mig på vägen, familjen fick nog

en chock, de har ju inte haft dig omkring mig som jag

har haft. Jag har ju sett varje steg mot ålderdommen.

Igår hittade jag en foppatoffel bakom vedboden!

Varför la du den där?

Var det nån som kommit hem och så blev det nått spännande

där bakom så du glömde av den?

Det är så konstigt att skorna faktiskt står ihallen om man nu

inte hoppar ur dem nånannanstans, inga skor i köket sen i

måndags fm. Vet förresten inte om du bar nå skor då ens.

Måndagen känns suddig. Kommer inte ihåg den så mycket,

men jag vet iallafall att jag låg i hallen, efter samtalet med

vet. och vi pratade igenom vad som skulle hända.

Du la din fina tass på mig, precis som Det är ok mamma,

det är ok!

  

Igår när jag och Lejja gick ut så luktade hon som en galning

efter vägen, undra om hon kände dina spår, hon känner

nog dina signaturer lite här och där.

O gick vi på nått nytt ställe så skrev du tills det tog

slut på bläcket =) Du ville att alla skulle veta att

Kungen varit där!

Igår tänkte jag mycket på hur våra dagar har varit,

jisses vad du fick kämpa med oss i början, men visst

lärde vi oss bra?

Men inte mot den svarta hunden, där lärde jag mig aldrig

att slappna av, men ärligt, nog avskydde du den?

Har tänkt att gå upp till grannarna, vid eken.  

du vet de som har den lilla skitvalpen som har tagit över ditt namn?

LillBamses husse sa när vi träffades att han hoppas att

han får samma pli som sin Bamse, du var ju super där,

kommer du ihåg?

Du och valpar, fy vilka läskiga saker, det var väl

samma som med barn, okontrollerade.

Lejja kommer nog få kul med honom, och kan nog

läxa upp lillBamse om han beter sig illa, men iof är

hon så tålmodig, det skulle varit du, du kunde verkligen styra

upp när hon gick på!

Kommer du ihåg när Myzak rymde över till hästarna...

Ojoj, han fick sån uppläxning när han kom tillbaka, och

du förklarade för honom att Det där gör du för 17 inte om!

Och det gjorde han inte heller!

Du var en liten polis här i Sörbo, det var på dina villkor,

men ibland rådde du inte på Lejja, hade hon bestämt sig

att igronera dig, så gjorde hon, hur mycket du än

bet och slet i henne...

Tänkte många gånger att du behövde en lekkompis, men

du hade din boll, den lekte vi med, tror det räckte,

du hade ju mer att fundera på hur Lejja skötte sig när vi

ex träffade Daizy, det fick inte gå för hett till,

då läxade du upp Lejja. Och då lyssnade hon på dig,

ni blev 2 skit tråkiga hundar som bara låg ner, och

Daizy försökte få fart på er.

Daizy hon var ju också lite mer förtjust i dig, du var ju lite

mer gentemannig än Lejja, som inte inser sin storlek,

hon flyger ju fram och skrämmer de som inte är så starka =)

Nu ligger Lejja på rygg här brevid mig, i eran soffa,

hon ser nöjd ut ändå. Men nog är det konstigt för henna också,

fast jag ser inga tecken att hon letar och så, det känns så skönt!

Hu, nu hörde jag ett voff vid dörren, varför hör jag det,

du voffar ju inte där nå mer, och kommer aldrig att göra det!

Aj!

Fan det hugger till ibland, min finaste finaste kom tillbaka!

Mamma saknar dina konstigheter, saknar dina finaste ögon som

var så kloka, saknar ditt voff, saknar dina tassar som ber mig

att klia mer, saknar ditt typ väsande när man klappade, du

försökte nog spinna, saknar hur du väckte mig på morgonen,

när du bara ville pussas. Saknar mig hur du gick efter mig

ibland, när du ville ha extra koll.

Saknar din blick när jag sa Kommer snart...

Kort sagt SAKNAR DIG MASSOR MIN PLUPP!

Gå nu ut och gör det man gör där var du nu är!

Mamma älskar dig, for ever and ever!