Dag 3....... av resten av mitt liv

Godmorgon hjärtat!

Sovit gott?

Du skulle ha smällt av nu på morgonen, jag

gick upp jättetidigt, Lejja väckte mig, och då var

det lika bra att kliva upp, ska snart säga de orden som

du hatade: "Mamma kommer snart, ska till jobbet"

  

Om du hade levt nu så hade du kommit upp gäspandes med ruffsiga öron,

du kunde verkligen se nyvaken ut, när det var för tidigt,

precis som din mamma =)

Igår gick jag och Lejja på en långpromenad, kändes skönt!

Du hade haft ont om vi hade tagit den vändan, så

du behöver inte känna dig avis eller så.

Vi avslutade prommisen med att gå ner till sjön.

Du vet där vi var för nån dag sen, och jag sa att snart är

isen borta, så du kan plaska... Nu är isen borta, lika så du...

När vi kom hem ringde morfar och hade fått nå fel

på traktorn, Sandra och Lejja fick göra en insats, jag skulle

till skolan. Och sen åkte de till Gustafs, hon hade fullt upp

lilla Lejsan igår, hon var trött igår kväll, ville knappt,

som vanligt alltså, gå på kvällisen.

Det går bra utan dig tycker jag, jag får mina dippar,

värst är det nog att öppna ytterdörren och inte se att du

ligger där på gruset eller trappen.

Jag saknar dig enormt, tro inget annat, men jag vet att

det var rätt, och du och jag har ju pratat om detta ett

tag, så jag har ju liksom vant mig med tanken på nått

sjukt sätt.

Tror att våra samtal har hjälpt mig på vägen, familjen fick nog

en chock, de har ju inte haft dig omkring mig som jag

har haft. Jag har ju sett varje steg mot ålderdommen.

Igår hittade jag en foppatoffel bakom vedboden!

Varför la du den där?

Var det nån som kommit hem och så blev det nått spännande

där bakom så du glömde av den?

Det är så konstigt att skorna faktiskt står ihallen om man nu

inte hoppar ur dem nånannanstans, inga skor i köket sen i

måndags fm. Vet förresten inte om du bar nå skor då ens.

Måndagen känns suddig. Kommer inte ihåg den så mycket,

men jag vet iallafall att jag låg i hallen, efter samtalet med

vet. och vi pratade igenom vad som skulle hända.

Du la din fina tass på mig, precis som Det är ok mamma,

det är ok!

  

Igår när jag och Lejja gick ut så luktade hon som en galning

efter vägen, undra om hon kände dina spår, hon känner

nog dina signaturer lite här och där.

O gick vi på nått nytt ställe så skrev du tills det tog

slut på bläcket =) Du ville att alla skulle veta att

Kungen varit där!

Igår tänkte jag mycket på hur våra dagar har varit,

jisses vad du fick kämpa med oss i början, men visst

lärde vi oss bra?

Men inte mot den svarta hunden, där lärde jag mig aldrig

att slappna av, men ärligt, nog avskydde du den?

Har tänkt att gå upp till grannarna, vid eken.  

du vet de som har den lilla skitvalpen som har tagit över ditt namn?

LillBamses husse sa när vi träffades att han hoppas att

han får samma pli som sin Bamse, du var ju super där,

kommer du ihåg?

Du och valpar, fy vilka läskiga saker, det var väl

samma som med barn, okontrollerade.

Lejja kommer nog få kul med honom, och kan nog

läxa upp lillBamse om han beter sig illa, men iof är

hon så tålmodig, det skulle varit du, du kunde verkligen styra

upp när hon gick på!

Kommer du ihåg när Myzak rymde över till hästarna...

Ojoj, han fick sån uppläxning när han kom tillbaka, och

du förklarade för honom att Det där gör du för 17 inte om!

Och det gjorde han inte heller!

Du var en liten polis här i Sörbo, det var på dina villkor,

men ibland rådde du inte på Lejja, hade hon bestämt sig

att igronera dig, så gjorde hon, hur mycket du än

bet och slet i henne...

Tänkte många gånger att du behövde en lekkompis, men

du hade din boll, den lekte vi med, tror det räckte,

du hade ju mer att fundera på hur Lejja skötte sig när vi

ex träffade Daizy, det fick inte gå för hett till,

då läxade du upp Lejja. Och då lyssnade hon på dig,

ni blev 2 skit tråkiga hundar som bara låg ner, och

Daizy försökte få fart på er.

Daizy hon var ju också lite mer förtjust i dig, du var ju lite

mer gentemannig än Lejja, som inte inser sin storlek,

hon flyger ju fram och skrämmer de som inte är så starka =)

Nu ligger Lejja på rygg här brevid mig, i eran soffa,

hon ser nöjd ut ändå. Men nog är det konstigt för henna också,

fast jag ser inga tecken att hon letar och så, det känns så skönt!

Hu, nu hörde jag ett voff vid dörren, varför hör jag det,

du voffar ju inte där nå mer, och kommer aldrig att göra det!

Aj!

Fan det hugger till ibland, min finaste finaste kom tillbaka!

Mamma saknar dina konstigheter, saknar dina finaste ögon som

var så kloka, saknar ditt voff, saknar dina tassar som ber mig

att klia mer, saknar ditt typ väsande när man klappade, du

försökte nog spinna, saknar hur du väckte mig på morgonen,

när du bara ville pussas. Saknar mig hur du gick efter mig

ibland, när du ville ha extra koll.

Saknar din blick när jag sa Kommer snart...

Kort sagt SAKNAR DIG MASSOR MIN PLUPP!

Gå nu ut och gör det man gör där var du nu är!

Mamma älskar dig, for ever and ever!

  

   

Dag 2.... av resten av mitt liv.

 

   Jag må du leva jag må du leva, ja må du leva i hundrade år....

Nä visst ja, så blev det ju inte...

Godmorgon och grattis min älskade!

9 år skulle du ha fyllt idag!

Jag har haft på känn att du inte skulle få uppleva din

9 års dag, och så blev det..

Det som håller mig uppe är att jag vet att du inte har ont

nu, nu kan du busa hur du vill, och om du vill kan du hämta

bollen, den ville du ju ha med dig, men mamma fattade inte

det... Jag kommer lägga in en del, eller den trasiga favvobollen,

om den får plats, i din urna. Ok?

Det var så konstigt igår, du brukar ju ligga och sova mycket på

dagarna, så egentligen ska det väl inte märkas så mycket,

men ingen som kom och tittade till mig ibland,

och även att det kom folk hit, så var skorna kvar i hallen!

Vet inte hur många skor jag har plockat utanför skafferiet..

Dit tog du saker och så skulle vi byta mot ett ben.

Men av alla saker du har hämtat, väskor, skor,

vantar, täcken, jackor ja allt som var i din närhet, häromdagen

försökte du ta Mille, han satt ju med sin teddyoveroll, så har

du aldrig haft sönder något!

Du tog sakerna så fint i munnen, många gäster har satt

i halsen när de sett att du har kommit med deras saker =)

O Ulrikas vantar har du ju haft x antal ggr i munnen, det var

alltid svårt när det blev vår, då hade ju hon inga vantar,

men då kunde ju man ta hennes händer istället =)

Lejja tog ju lilla Tindra med på prommis igår, och Tindra var

under hennes svans många gånger, men upptäckte att det

inte var rätt svans...

Lejja är lite förvirrad, när man har ätit mat ska man ju alltid

borsta tänderna efteråt, och det har ju liksom bara kommit ett

ben, det var ju du som gick till skåpet och visade vad du skulle

ha, hon gick och väntade igår, såklart fick hon en tandborste.

  

Annars märker jag inte så mycket på henne, vi tog skogsvändan

igår kväll, hon lunkade sakta med säkert efter, som hon alltid

gjorde, tills du viftade på öronen, då blev det fart på henne.

Du visade om det var nått intressant att springa för, hon

kollade på dig.

Men hon gick in i lillskogen, du vet precis i första kurvan mellan

åkrarna, där for hon omkring som vanligt iallafall.

Det är märkligt, jag som trodde att även hon skulle dö lite,

när du inte var med henne, men hon visste, ni hade ju redan

pratat igenom det, det måste ni ha gjort!

Imorse när jag var upp på toa, så var jag säker på att

jag skulle hitta dig precis utanför sovrumsdörren, det var

lite krångligt att ta sig ur rummet ibland, ville ju inte skrämma

dig, där du låg och sov. Men nä det var tomt, och jag kunde

svinga upp dörren hur som helst, inte för att jag stod och hade

sånna övningar för mig, men ändå.

Finaste vännen min, du kan inte, jo det kan du, så klok som du var,

förstå hur mycket jag saknar dig!

Det skulle ju vara du och jag förevigt!

Men nu får du ta hand om alla andra istället, blev

du glad över att träffa Vilma?

Vi skojjade lite om att när det är dags för Lejja att komma

efter, så kommer hon vända när hon ser Vilma =)

Vilma trodde ju att Lejja var hennes bästis, eller nått...

Och  farmor, har du träffat henne? Hon som var hundrädd,

men den enda som hon litade på det var du, du var mjuk och

snäll mot henne. Som du var mot de flesta, men sen fanns

det de du inte tyckte om, och då skulle man se upp, för

jag litade på dig, de du visade att du inte gillade, de

var nog konstiga typer det!

Inte barn då, det var ju bara du som tyckte att de var konstiga,

som du sa till djurprataren:

"Lite jobbiga faktiskt, de är lite för höga i rösterna, o deras yviga rörelser gillar jag inte något vidare. Jag gillar mer vuxna människor som uppför sig väl, som är lugna o trygga.

barn är lite jobbiga, jag vill gärna få vara ifred, har inget direkt intresse för dem. Ibland vill barn klappa mig, de tycker väl att jag ser gosig ut, men jag är inte så gosig. Trivs bäst med mina människor."

Stämmer så bra! Där fick du till det =)

Här kommer en till sak, som stämde:

"Tycker som sagt om att ligga ute o se på vad som händer, det stimulerar mig. Tar vi promenader stannar jag gärna på samma plats en stund o nosar o filosoferar. Jag är en lugn hund oftast. Kan bli lite upprörd på andra hanar dock, o gillar inte när det är livligt o när det är för mycket att ta in samtidigt, det stressar mig lite. Jag gillar mer en sak i taget.

Några särskilda önskemål av mat? Äter det mesta, men det är gott att få någon god ”topping” på maten. Jag känner mig som en viktig familjemedlem här.

 Det är bra, Bamse. Har du några andra önskemål i livet då? Nej, bara att allt är som vanligt, jag trivs bäst då, trivs bra i mitt eget sällskap också."

Där kom det första misstaget...

Skrev att jag ska ringa en kompis när jag

går ut med hundarna... Hundarna, det finns bara en nu, en världens finaste

prinsessa som kommer bli så bortskämd, hon kommer nog

växa på detta.. mentalt alltså ..

Idag ska hon följa med Sandra till

Gustafs, på loppis, och få promenera där, det blir ju lättare nu,

brudarna var ju inte så bekväma med att ta er ensamma

på okända ställen. Det kan jag förstå, ni var ju ett säreget par,

som stöttade varandra på gott och ont...

 

Så min älskade, dags att avsluta detta, hoppas du blir

firad, farmor kanske kan baka en go toscakaka till dig =)

Älskar dig Bampebumpe!

Du och jag forever and ever   

Dag 1...

av resten av mitt liv...

Godmorgon hjärtat, hoppas att du har sovit gott inatt,

och att du inte har haft ont, eller för varmt eller kallt!

Saknar dig enormt, ingen som ligger och piper godmorgon

i sitt rum, bara för att du inte orkade komma till oss,

då gick jag dit och klappade dig godmorgon och pussades lite.

Sen kunde du gå upp!

Du hade så många lustiga saker för dig, och de små sakerna

kommer jag bli påmind om så mycket, varje dag.

Jag har redan hört dig voffat vid dörren, för att gå in

när vi andra gick in, det skulle man inte, man väntade ca 10 sek

sen voffade du och vi släppte in dig!

Knäppis!

Julia var ute nyss, hon hämtade din boll och gick och

ropade och letade efter dig, du ser hon ville bara vara

snäll mot dig, inte skrämma dig   

Har inte märkt något ännu på Lejja, ni gjorde nog klart

på fm, du visste, och du var så redo på min älskade!

Nu ska bara jag försöka bli redo, det kommer jag nog aldrig bli..

Tur att jag har dig svetsad på mitt ben, det är du och

jag for ever and ever!

Jag hoppas att vi inte väntade förlänge med att låta

dig vandra vidare, du var ju extremt smärttålig, så jag förstår

att helgen var jobbig för dig.

Förlåt mig om du tyckt att jag varit ego och haft dig kvar på

övertid.

Snart ska vi ut med Ulrika och Tindra, få se vad Tindra

säger då, hon tyckte ju att du var en klippa, stor och stark

utan att bry sig om henne. Lejja vill ju leka....

Jag tyckte det var fint igår, alla, utom Julia, var ju med,

precis som du ville ha det, familjen samlad, och du ville

ha koll på att Amanda mådde bra, in i det sista,

men som jag sa, vi tar hand om Amanda nu.

Du har gett oss så mycket, vet inte hur jag ska kunna

ge tillbaka nu!

Du ska få den finaste platsen i vardagsrummet,

så du alltid är med oss.

Egentligen ska du väl stå i soffan, din plats, det kommer bli

så tomt att inte se dig där, och konstigt att vi alla kan

sitta i soffan nu..

Mammas älskade pojk,  du fattas mig enormt, vill ta tillbaka

dig, vill att allt var en konstig dröm!

Du vet för ett par somrar sen, när jag mådde så dåligt,

då var du här och tog hand om mig och Lejja, hur gör vi

nu då älskling?

Vem ska ta Lejjas koppel och leda henne när jag bli ledsen?

Du var ju min stöttepelare i alla lägen!

Det som ger mig tröst är att vetskapen att du inte har ont

nu, det hjälper mig lite. Men saknaden kan ju inte tas bort

med det. Kommer bli en väldigt konstig första dag utan dig

idag.

Och imorgon... kalas.... utan dig, men vi får väl fira dig ändå?

Du sa ju att Lejja skulle komma, så hon är inställd på lite

gofika.

Nu min kung får du vila en stund, titta in här imorgon igen,

jag kommer skriva till dig då också!

Finaste finaste Bamse, tack för allt!!

 

   

 

Finaste Bamsemannen har gått vidare till gröna ängars ö!

Smärtan är enorm, men jag vet att det var dags, det visste han

med.. .

Han brukar alltid ta kopplet i munnen när han kommer till veterinären,

för att dra oss ut mot dörren. Idag gjorde han inte det, idag

gick han och la sig på den röda fällen de hade lagt ut

på golvet.

Nästa gång vi ses är i en urnform...

Kan inte förstå hur jag ska klara mig utan honom,

han var ju mitt allt!

Han har hjälpt mig i svåra stunder, har alltid ställt upp för mig,

nu kommer han aldrig mer göra det.

Nästan 9 år fick vi, shit va åren har gått fort!

Och om 2 dagar skulle vi ha firat din födelsedag, det var

bara Lejja som skulle komma sa du, och ja så blir det nu då,

inte ens jubilaren kommer ju...

Lejja fick komma in och säga hejdå, men hon brydde sig inte

nämnvärt. Hon har inte ens letat efter honom här

hemma, och kvällspromenaden gick bättre utan honom...

Hon vände sig inte om för att leta efter honom, som

hon brukar göra när han blev kvar hemma.

Bamse blev dålig i magen i lördags, jättedålig, och har inte

ätit sen i fredags. Igår em höll inte benen på honom,

han kunde knappt gå, och när han gick så gick han kutryggad.

Idag gick det bättre, men blicken sa allt, han var redo.

När vi skulle åka in till vet, tog han med sig sin boll till bilen,

det brukar han inte göra...

Jag får tacka honom för alla år han har stått ut med oss,

det har varit en ära för mig att äga en sån hund.

Från en problemtonåring till världens bästa hund blev det.

Det gör ont, mitt hjärta är trasigt, och det kommer det

vara länge.. Han finns inte min plupp!

Overkligt, undra när det smäller till och jag verkligen förstår det?

Vill inte förstå förresten, jag vill tro att han nu ligger

under körsbärsträdet och spanar ut över gården.

  

                         

Hejhej dagboken!

Vet inte om du sett mitt svar, Margareta, men hundarna är

inte hittade än!!   

70 dagar tror jag de har varit

borta nu!

De vet inte riktigt var de håller till, de verkar flytta sig i stora

områden, svårt att lokalisera dem.

I helgen var det många som åkte dit och hjälpte till att

lappa och sprida information.

Jag hade tänkt åka ner, det var mening att det var tyst spaning

på G, men det verkar som de har flyttat ifrån det område,

så infon behövdes spridas igen.

Och att åka ner själv kostar en hel del, blir ca 1500 i bensinpengar...

Få se om det blir någon mer spaningshelg, så kanske man kan

få med fler dalfolk och dela på soppapengarna.

Annars då, jo jag har ju börjat på nytt jobb!

Så fantastiskt! Har inte ens sökt detta, och ändå

så ramlar ett helt galet sjukt bra jobb in, och schemat!

Schemat är som jag vore lagt av mig själv, passar mig totaly perfect!

Im in heaven!

Millepille växer och frodas, nu har han börjat flina och

försöker prata =)

Första flinet kom till...... MIG!

Julligull växer ännu mer, ojoj vilken liten pluppa som börjar

bli stor!

Mormors finaste pluttar   

Må så gott alla, och tack för att ni troget tittar in =)

PussLejja!