Dag 1...

av resten av mitt liv...

Godmorgon hjärtat, hoppas att du har sovit gott inatt,

och att du inte har haft ont, eller för varmt eller kallt!

Saknar dig enormt, ingen som ligger och piper godmorgon

i sitt rum, bara för att du inte orkade komma till oss,

då gick jag dit och klappade dig godmorgon och pussades lite.

Sen kunde du gå upp!

Du hade så många lustiga saker för dig, och de små sakerna

kommer jag bli påmind om så mycket, varje dag.

Jag har redan hört dig voffat vid dörren, för att gå in

när vi andra gick in, det skulle man inte, man väntade ca 10 sek

sen voffade du och vi släppte in dig!

Knäppis!

Julia var ute nyss, hon hämtade din boll och gick och

ropade och letade efter dig, du ser hon ville bara vara

snäll mot dig, inte skrämma dig   

Har inte märkt något ännu på Lejja, ni gjorde nog klart

på fm, du visste, och du var så redo på min älskade!

Nu ska bara jag försöka bli redo, det kommer jag nog aldrig bli..

Tur att jag har dig svetsad på mitt ben, det är du och

jag for ever and ever!

Jag hoppas att vi inte väntade förlänge med att låta

dig vandra vidare, du var ju extremt smärttålig, så jag förstår

att helgen var jobbig för dig.

Förlåt mig om du tyckt att jag varit ego och haft dig kvar på

övertid.

Snart ska vi ut med Ulrika och Tindra, få se vad Tindra

säger då, hon tyckte ju att du var en klippa, stor och stark

utan att bry sig om henne. Lejja vill ju leka....

Jag tyckte det var fint igår, alla, utom Julia, var ju med,

precis som du ville ha det, familjen samlad, och du ville

ha koll på att Amanda mådde bra, in i det sista,

men som jag sa, vi tar hand om Amanda nu.

Du har gett oss så mycket, vet inte hur jag ska kunna

ge tillbaka nu!

Du ska få den finaste platsen i vardagsrummet,

så du alltid är med oss.

Egentligen ska du väl stå i soffan, din plats, det kommer bli

så tomt att inte se dig där, och konstigt att vi alla kan

sitta i soffan nu..

Mammas älskade pojk,  du fattas mig enormt, vill ta tillbaka

dig, vill att allt var en konstig dröm!

Du vet för ett par somrar sen, när jag mådde så dåligt,

då var du här och tog hand om mig och Lejja, hur gör vi

nu då älskling?

Vem ska ta Lejjas koppel och leda henne när jag bli ledsen?

Du var ju min stöttepelare i alla lägen!

Det som ger mig tröst är att vetskapen att du inte har ont

nu, det hjälper mig lite. Men saknaden kan ju inte tas bort

med det. Kommer bli en väldigt konstig första dag utan dig

idag.

Och imorgon... kalas.... utan dig, men vi får väl fira dig ändå?

Du sa ju att Lejja skulle komma, så hon är inställd på lite

gofika.

Nu min kung får du vila en stund, titta in här imorgon igen,

jag kommer skriva till dig då också!

Finaste finaste Bamse, tack för allt!!

Finaste Bamsemannen har gått vidare till gröna ängars ö!

Smärtan är enorm, men jag vet att det var dags, det visste han

med.. .

Han brukar alltid ta kopplet i munnen när han kommer till veterinären,

för att dra oss ut mot dörren. Idag gjorde han inte det, idag

gick han och la sig på den röda fällen de hade lagt ut

på golvet.

Nästa gång vi ses är i en urnform...

Kan inte förstå hur jag ska klara mig utan honom,

han var ju mitt allt!

Han har hjälpt mig i svåra stunder, har alltid ställt upp för mig,

nu kommer han aldrig mer göra det.

Nästan 9 år fick vi, shit va åren har gått fort!

Och om 2 dagar skulle vi ha firat din födelsedag, det var

bara Lejja som skulle komma sa du, och ja så blir det nu då,

inte ens jubilaren kommer ju...

Lejja fick komma in och säga hejdå, men hon brydde sig inte

nämnvärt. Hon har inte ens letat efter honom här

hemma, och kvällspromenaden gick bättre utan honom...

Hon vände sig inte om för att leta efter honom, som

hon brukar göra när han blev kvar hemma.

Bamse blev dålig i magen i lördags, jättedålig, och har inte

ätit sen i fredags. Igår em höll inte benen på honom,

han kunde knappt gå, och när han gick så gick han kutryggad.

Idag gick det bättre, men blicken sa allt, han var redo.

När vi skulle åka in till vet, tog han med sig sin boll till bilen,

det brukar han inte göra...

Jag får tacka honom för alla år han har stått ut med oss,

det har varit en ära för mig att äga en sån hund.

Från en problemtonåring till världens bästa hund blev det.

Det gör ont, mitt hjärta är trasigt, och det kommer det

vara länge.. Han finns inte min plupp!

Overkligt, undra när det smäller till och jag verkligen förstår det?

Vill inte förstå förresten, jag vill tro att han nu ligger

under körsbärsträdet och spanar ut över gården.