Å en trött Ozzy 💕

Testing  

Julia har lånat denna platta och det fanns en hel del bilder här =)

Julia och Milton har varit här sen igår, deras föräldrar åkte till 

Grisslehamn och firade bröllopsdag =) 

Tänk att det gått ett år sen redan vi var på dundersuperroligt 

bröllop! Skrämande hur fort tiden rusar iväg!

Lars har semester, och då passade han på att bygga ett 

skafferi i köket! Så jäkla bra det blev! 

Vi har haft 2 Ikeas Billy bokhyllor med dörrar till 

skafferi tidigare, men nu är de borta och där de 

har stått ska det bli en bänkskiva, bra med en till bänkyta.

Imorgon börjar mina knottar sina vardagar, Vilma på 

förskolan, utan kusin Milton nu, för han börjar 

på fritids och snart i förskoleklass. Julia börjar på fritids och sen 2a klass. 

Snart ska vi äta färska nyrökta räkor som Sissi och Johan köpte till oss i Öregrund idag! 

Mumsigt värre alltså =) 

Anlagsspår 20200731

Domare ?

Inte godkänd

Minna spårade hur värdelöst som helst! 

Första delen verkade som om hon aldrig hade spårat tidigare!

När tiden gått lite för länge sa domaren att vi inte kommer 

hinna..DÅ började hon spåra och visa hur duktig hon kan vara! 

Så dags då! 

Jaja hon hade inte hade lust där och så går det ibland =) 

Inoff Mariestad

200704

Domare Kjell Carnbrand

1a av 4a

BIR

***BIS 2a***

"Tilltalande tik, byggd på vackra linjer.

Feminint huvud med vackert uttryck. 

Välansatt hals. Utm rygglinje. Välanlagt kors,

Härlig kropp och päls. Bra benstomme. Passande 

vinklar. Rör sig utmärkt från sidan. 

Utmärkt temp. "

Vi kom iväg på resan till Curacao.. 

2 dagar hann vi vara där innan Tui började plocka hem sina gäster runt om 

i världen. Corona viruset hade tagit fart runt om i världen! 

Vi fick resan förkortad med 2 dagar bara, så vi ska vara nöjda =) 

O nöjda att vi kom hem, en del turister hade det svårt med det! 

En underbar resa iaf, Det blev reskritioner där också, men vi fick vara utanför 

lägenheten och röra oss som vi ville iaf. Det var så få gäster, och de sista 4 dagarna 

tror jag att det var, så var jag, Lars, Ulrika och LG enda gästerna! 

Vissa badstunder så var vi ensamma på stranden å! Lyxigt, en egen karibisk 

strand =) 

Viruset tog fart här hemma, tyvärr fick många äldreboeenden smitta, och 

många äldre dog =/ Just nu är Sverige portad från länder, ingen vill 

ha oss pga våran stora smittspridning. Andra länder stängde ner helt och hållet, 

Folk fick bara gå ut och handla. Sverige valde en annan väg, Håll Avstånd, 

tvätta händerna, Stanna hemma vid minsta sjuksymtom och 

skydda våra äldre! Enkla saker, men folk är dumma 

i huvudet och tror inte att det drabbar mig..

Den 3 juli var det:

71419 smittade i Sverige

5420 döda

Stockholm och västra Götaland är värst drabbade län

11 261 291 Smittade i världen

USA och Brasilien är värst drabbade länder

Här finns en intressant grej! 

https://special.aftonbladet.se/corona-perspektiv/ 

Jag tror på Sveriges sätt att hantera detta, eller som det var tänkt, 

sen att folk..... är idioter kan ju ingen annan rå för.

Nu öppnas stängda länder upp mer o mer, och där smittan inte fått 

tidigare fått fäste, Många som inte blivit utsatta för det, och vad 

händer då? Här är det många som haft corona och vad det visar nu så 

smittar de inte igen, och det betyder att viruset får inte tag i 10  människor per gång, 

som i sin tur kanske smittar 10 o de 10.. osv.. 

Jag o Lars är jättenoga, vi är mest hemma, och är vi typ o handlar så 

är det handsprit och avstånd som gäller. 

Har aldrig gått åt så mycket handtvål här hemma som nu =) 

Märta har flyttat hem från Norrköping!   

Nu är hon färdig Sjuksköterska och börjar jobba på NEO om en vecka =) 

Hon bor i Hosjö tillsammans med sina katter Katla och Skorpan

Sista dagen som 100% sjukskriven idag.. 

Jag har varit hemma från jobbet sen den 16 okt, 

Det här jag varit med om är en riktig tankeställare, jag hoppas att jag kommer ihåg 

denna känsla och reagerar bättre när kroppen säger ifrån. 

Med facit ihand har det varit många signaler, men jag har viftat bort det. 

Droppen kom när den första läkaren inte hjälpte mig, han drog verkligen undan mattan för mig 

och pang så hände nått som jag aldrig varit med om. 

Utbrändhet med ångestsydrom, två ord som bara är ord, men om man inte 

varit där kan man inte sätta sig in i vad det betyder. 

Man har verkligen ingen ork till något extra! 

I början tog jag ut min ångest med promenader, stackars Ozzy släpades ut 

i tid och otid på långa promenader, vilket gjorde såklart att det inte fanns 

någon mer energi till något annat. 

Vet inte hur många gånger min Darling kommit hem och hittat 

mig i soffan och knappt så jag inte orkat hejat på honom. 

Han som jobbar typ 10-12 timmar per dag kommer hem och får 

stölla sig och fixa mat till oss, och han gjorde det utan gnäll, sån klippa! 

Att åka o handla fanns inte på världskartan, för mycket intryck, för många folk. 

Jag har inte haft problem med  att visa att jag mått dåligt, det har nog varit 

jobbigt för en del, för när man ställer frågan Hur mår du? så ska ju 

svaret vara Bra, själv då? Svaret ska inte vara åt helvete! Det är inte många 

beredda på kan jag lova =) 

Tyvärr, ska jag väl tillägga, vet mina brudar om hur det är att leva med 

stress och ångest så de har varit ett bra stöd

De har förstått att mamsen inte mådde bra! 

Nu ör det alltså dags att börja jobba, börjar med 25% det är lagomt det, och 

jag tror att mina kollegor kommer se en stor skillnad på mig, har träffat de 

några gånger under denna resa och de har sett mig må fruktansvärt dåligt. 

Jag är långt ifrån "frisk" men fasiken vilken bra bit på väg jag är =) 

På söndag har jag mina första timmar, valde helg då är Lars hemma 

så hundarna inte blir helt själva... De är ju också bortskämda med att ha mamma 

hemma hela tiden... O Minna är verkligen en morsgris =) 

Denna donna kom som en räddande ängel kan jag lova, den hunden räddade mig 

och Ozzy i rättans tid =) 

Ja det går inte att vara utan en leonberger det vet jag nu, även om jag har 

världens värdefullaste LB runt halsen, så måste man ha en riktig en! 

Min guld Lb sitter gjutet runt halsen sen den 18 okt och där kommer den sitta! 

Saknar dens ägare enormt, saknar att skicka mess hur som helst, om vad 

som helst, saknar våra promenader, saknar våra skratt,  saknar våra samtal, saknar våra bråk,

tror inte många kunde bli så arg på frun som jag kunde bli, och ändå vara hennes vän,,,, 

Minns speciellt en gång, hon var så arg och sur, ja hon var sjuk och hade sjukt låga 

värden, men jag var också låg och skulle åka och jobba, hennes humör 

tryckte ner mig mer och mer. Tillslut skrek jag i luren Kommer du inte med nått 

possitivt inom 3 sekunder lägger jag på! Jag började räkna 1,,,,2,,,,"solen skiner idag" 

hörde jag då =) 

Skulle så gärna vilja att hon skulle veta om att det är en lb här nu, en 

fantastik tjeja! Ja o hon är från "fel" kennel anser en del... Fy attans va trött jag blir 

på det!! Har fått flera pm om Hur tänkte du nu, typ... JO jag tänkte 

till, för när jag blev hänvisad till denna tös och pratade med fd ägaren, o nu mera en 

trevlig vän, så blev jag mer och mer säker, och tänkte även att det kan inte 

vara så bra, hon låter ju perfekt! Men jo min lilla Minna är perfekt för oss! 

Så är det! Och ni som lägger er i detta, lägg ner! Tack! 

De andra vovvarna har också varit perfekta för oss, men lite mer krångel, 

denna tös kan man ta med var som helst och allt är roligt, och alla 

nya människor är bara så skojsigt att möta =) 

Sandra sa att vi har fått en Ny Myzak, i lite mindre skala då... 

O ja de påminner om varandra väldigt mycket, förutom att Minna inte visat 

nått surt mot nån hund. Myzak hade ju speciellt en som han inte tålde.. 

  Benson, hahha han var så sur på den killen så han tom 

morrade när han luktade på B pink på träffarna! Benson som bara var så 

kär i Lejja =) 

Rörig blogg.. men så är min hjärna, den hoppar hit och dit, värre än vanligt. O så är det, 

som en pingismatch far tankarna!

Skulle försöka få till några timmar i schemat, pratade med 

vörldens bästa samordnare, och tillslut var det rena grekiskan, och det var några 

timmar vi skulle ha in i schemat.. Men hon fixade det galant! Skitungen

ska snart gå hem o föda barn, jätteroligt för henne, inte att just föda kanske, men 

att få en bebis, men inte så kul för oss andra! Vem ska ta över hennes roll?? 

Vi har en semester framför oss, U fyller 50, blir en gammal tant =) och det ska 

firas, nu cirkulerar ju ett virus lite här och där.. Jag och Lars fick kalla fötter 

ett tag, men nu känns det bra igen, de har stängt resor för kineser till Phu qock så 

dit ska väl inte smittan ta sig... Fast det vet man ju inte, känner mig redan 

nojig om jag hör nån nysa så har jag lust att boxa till den personen =) 

Efter semestern kommer jag gå upp till min fulla tid, som inte är heltid då, 

det ska väl gå antar jag, Har några lediga dagar efter semestern för tidsomställningen

vörre för Lars som drar till England i en vecka 2 dagar efter vietnam,,

O vi ska på lb special också!

Åker 40 mil för att ställa hund några minuter! 

Man är ju knäpp! Men det ska bli kul, trevligt sällskap hela 

vägen ner, och vi övernattar där nere, stackars J, hon vet inte vad 

hon ger sig in på... Sova i samma rum som en i klimakteriet... En som får vallningar och måste 

springa ut mitt i natten då o då... jaja inte mitt problem =P 

Ser då fram emot alla trevliga människor som vi ska umgås med! Nu 

brukar jag inte vara så social när jag själv ska ställa, har fullt upp ändå, 

men hoppas på att kunna prata med nån iaf =) 

Såg just att jag kommenterat inlägg på fb... eh? Fattade inget, jag har inte skrivit nått, 

kom på sen att jag loggade in på pappas dator så det är han, förhoppningsvis, som 

skrivit det, annars är det nån annan som har kul, ber om ursäkt om "jag" kränkt någon =D 

Nu ska jag flytta mig till soffan och fortsätta se på Grace and Frankie, 

en underbar serie på Netflix!

Over and out! 

Nytt år, 2020 Jisses va tiden rinner iväg! 

Sista inlägget, jo det blev så, det blev sista gången jag såg ffa en..

Jävla skitcancer! Min vän sen 05, Christina fick för 3,5 år sen diagnosen 

cancer, en blodcancer som var icke botbar, men inte heller en dödlig sort. 

C var in typ varje vecka och fick blod och okt samma år hon fick diagnosen 

gjorde hon en stamcellstransplantiation, den skulle göra henne friskare i ett par år, 

men nä då, inte ens 9 måndader tog det innan sjukdomen var tillabaka. 

Blod och trombocyter till och från. C ville inte att någon skulle veta att hon 

var sjuk, tror vi var knappt 5 st som visste om det. 

Den 14 okt var hon på koll, hade varit väldigt yr under söndagen, hon misstänkte att det 

var nått galet, men inte hur galet. På måndagen fick hon hon beskedet att det 

hade ändrat sig till aggresiv stamcellsleukemi, och hon fick reda på att 

hon hade max nån månad kvar att leva!

Jag åkte ner till henne på onsdagen, hon var inlagd då. 

När jag mötte henne då kunde man inte tro att det var så kort tid kvar, hon 

var sig lik. Sen gick det fort. På torsdagen fick hon cellgift, och det var bara 

för att vinna lite tid, det hjälpte inte henne närmvärt. 

Jag skulle åka hem på fredagen, men jag såg hur snabbt det ändrades och varför skulle 

jag åka hem egentligen, jo jag skulle ställa en annans hund på en inoff.. Hade sett fram emot 

det men i sammanhanget så var det absolut inte så viktigt! 

På lörd blev hon kraftigt försämrad, och fick mer smärtstillande det påverkade 

henne såklart det med. 

På söndag morgon visste jag att det är slut snart, jag förvarnade de som skulle komma

och hälsa på henne. 

På söndag em somnade hon in, lugnt och stilla, jag, hennes man och  son var med till slutet. 

Saknar henne enormt, hon var en stor del i min vardag, vi pratade i mobilen typ varje dag, 

skickade flera mess till varandra på dagarna. Vi var tillsammans typ dygnet runt, fast inte 

fysiskt då. 

Jag åkte hem på kvällen när hon somnat in, fick såklart erbjudande att sova kvar hos 

hennes man, men jag misstänkte att när jag slappnar av så kommer det bli en smäll som 

heter duga, och det var bättre att det kom när jag kommit hem. 

Jag fick en läkartid på tisdagen, i tron  att få lite förståelse att få bli sjukskriven ett tag, men 

nä han ville sjukskriva mig veckan ut, man mår bäst av att jobba. 

Tjatade till mig 1 vecka till, och han gick tillslut på det. 

Hade han lyssnat på mig, förstått mig så hade jag varit på benen nu, men det bemötande

gjorde så jag krachade totalt, ringde till chefen, hon fixade snabbt en psykologtid åt mig, 

och psykologen fixade läkartid på företagshälsan. 

Fick fantastisk hjälp, läkaren insåg allvaret och sjukskrev mig 5 veckor! 

Sen har måendet gått upp och ner, blev mer sjukskriven, till den 16e jan. 

Så skönt! Men ju närmare nya läkartiden jag kom, en ny läkare, ju mer 

stress växte fram. En läkare som hade mitt liv i sina händer, jag var livrädd att jag skulle 

möta lika knäppis som första läkaren. 

Den här var först att Man mår bra att jobba, nu har du varit hemma länge.. 

Jag bröt ihop! Ja hade haft typ trädgårdsarbete ja då hade jag kunnat jobba, men 

inte med mitt jobb, man måste vara stark psykiskt. O det är jag inte! 

Fick han att läsa vad min läkare rekomenderat och han hade inte ens läst min 

journal, när man kommer in som ett vrak, borde de iaf läst journalen, det är inte 

lätt att få ut allt hur man mår så nån förstår, under en enorm stress. 

Hur som helst när han läst vad min fd läkare skrivit ändrade han sig, och sjukskrev mig helt 

till den 6e feb sen börjar jag trappa upp sakta men säkert. 

Känns ok nu, men det gör det alltid efter ett besök och jag har lång tid 

fram innan jag måste börja jobba. 

Jaja jag är redo vissa dagar, och vissa dagar har jag sån ångest så jag vet inte 

hur jag ska klara dagen! Tur att jag har hundar som ser till att jag kliver ur sängen! 

Jag har fått frågan om det "bara" är det här som gjort att jag mår så dåligt, men 

nä, det är massa saker som lagt sig på hög, och jag har kännt signaler, men 

inte lyssnat på dem, och tillslut sa kroppen ifrån Pang bom! 

Nu har jag även fått lyckopiller, men jag är inte bekväm med det, men ska prova 

iallafall, vill ju verkligen inte må såhär längre! 

Det är inte bara elände som har hänt sen sist iaf =)

Jag såg en fin leonberger på fb i nov men såg att hon bodde långt härifrån, en flicka 

som behövde nytt hem. PGA avståndet la jag ner tanken. 

Men våra vägar korsades igen i dec, en uppfödare rekomenderade henne till mig, och 

de skulle till stockholm på utsällning så jag fick hämta henne där =)

Världens finaste goaste Minna, och hon o Ozzy matchar varandra så bra! 

Det går visst inte att vara utan en leonberger, har ju försökt flera gånger =) 

Dags för uppdatering

Börjar med en tråkig sak, vi miste Maja den 28 juli =( Vi hade varit i Norrköping, och hälsade på Amanda   och Simon  ,  under lördagen och Maja hängde med bra, lite låg men vi var ju på okänt ställe så det var inte något märkligt med det. På söndag kväll tyckte jag mig se att hon var svälld i buken och hon var trött. 

Ringde veterinären på måndag morgon, fick en akuttid 45 min senare. 

Sissi   följde med mig, och tur var väl det, vi fick reda på efter UL att Maja hade en stor blödande tumör på mjälten! 

Det fanns inget allternativ än att låta henne somna in   Maja var lycklig in i det sista, Lars kom in, hennes fd husse kom in, paradiset för henne =) Hon viftade på svansen in i det sista!     

Dagen efter sparkade vi igång bröllopsveckan! Jag och Sissi åkte till Borlänge och fixade naglarna! Jättesnygga 

blev de! 

Den 3dje aug var det dags för bröllop! Sissi och Johan, och knottarna var så fina så fina! En fantastisk cermoni i kyrkan o Amanda sjöng en egen skriven sång till brudparet! 

O när cermonin var över slängde, bokstavligt, Johan Sissi över axeln och hoppade ut ur kyrkan =) =) 

Sissi hade ingen aning om att Johan planerat det =) 

Festen var på Rankhyttans herrgård, en helt underbar fest, med härligt mingel, god mat och trevligt folk! 

Lever länge på denna dag! Tyvärr kan jag inte ladda upp kort, men om jag skriver att de var jättevackra så får ni tro på min skrift!

Jag, Lars, Ulrika och LG tog hojarna till Solna en helg i mitten av aug, På lördagen åkte vi Mälaren runt, så coolt, vi och ca 25 000 andra mc åkare!! Vi blev även med på en youtubefilm, på introt på märlaren runt =) 

https://www.youtube.com/watch?v=zxIufOf3Tno

ca 27 sek in i videon är vi =) 

Jag och Lars åkte till Stockholm en helg, vi tog tåget ner och bodde på hotell, Lars hade uppgraderat  vårat rum utan min vetskap =)  och middagen blev på Aifur resturang! Det var en upplevelse! Så jäkla skitgodmat!! 

Kvällsdrinken blev på Ice Bar, också en härlig upplevelse!

Nu är det okt, rosa bandet måndaden, FUCK CANCER månaden borde den heta, eftersom det gäller inte bara bröstcancer, vilken också är en hemsk cancer såklart! Men det finns många cancersorter som också är hemska, och jag vet, jag är i närheten av en annan sort, så jag uppmanar alla som läser denna blogg sätta in en valfri summa till cancerforskningen, varje krona är värdefull!! 

Jag kan inte sätta mig in i att få beskedet att Du har cancer, eftersom, tack o lov, jag aldrig har hört orden, men jag vet hur det känns att få besked att nära kära personer får det, och det är inte kul! För det mesta går det bra, lite slingrit på vägen, men en del sorter är inte snälla, de jobbar på för att fucka upp för personerna i fråga! 

Det gör mig förbannad! Det gör mig ledsen! Hatar att mista människor som betyder mycket för mig, hatar att människor i min närhet blir drabbad av detta skit och förvirringen och paniken som uppstår! 

Jag står inför ett bedrövligt besked och när jag träffar dessa personer så vet jag inte om det är sista gången jag ser dem!

FUCK JÄVLA FUCKING CANCER I HATE YOU!!