Då var dagen kommen.. Prins Ozzy finns inte mer   

 

 

Han blev nästan 9,5 år, och nu var höfterna och ryggen helt slut. 

Han började visa mer att han hade ont För en vecka sen, och jag sa att när vi ser 

att det blir sämre så provar vi med en halv tablett till funkar inte det, så har vi inget val.

Det funkade inte, han försökte visa att han mådde så bra , men när han inte trodde att jag såg så 

såg jag att det inte var bra. 

 

Jag åkte till mor o far i tisdags, tänkte se hur han beter sig där, jag vet ju hur han brukar vara där.

Han gjorde den vanliga vändan, kolla vid fågelmaten, mormor brukar ju lägga ut 

bröd till de. Sen hälsa på mormor och morfar, för att sen gå o lägga sig. Utanför altanen, 

Ozzy var en som alltid ville vara med gänget, så det var ju konstigt att han gick utanför och 

la sig. Sen började han spy, Ozzy hade en stålmage, tror knappt han spytt förrut. 

 

Jag visste då att det var dags, pratade med Lars på kvällen, och han såg det han 

med, annars brukar det vara jag som ser lite "överdrivet" på hundarna. 

Det har varit lättare med de andra, de har blivit akut dåliga och valet har varit 

"enkelt" Nu var det inte lika solklart, men ändå, jag behövde ringa 

och säga att min prins måste somna in..

Jag fick frågan om när jag ville ha tiden, blev uppringd ca 10, när finns det tider? 

Ja idag 12.30, imorgon, fredag eller nästa vecka... 

Hade ju velat svara Aldrig, men när har man tagit bestlutet så vill man, eller iaf jag, 

ha den första tiden som går. 

Det är så vidrigt, allt man gör så vet man att det här är sista gången jag gör det här. . 

 

Ozzy låg precis där när jag ringde,  han lyssnade på samtalet, det var svårt att prata 

ostört på slutet, då han ville vara nära mig hela tiden. 

Man ser hans ledsna blick, han visste inte att jag kollade på honom. 

 Jag borstade honom, klippte tom klorna så han skulle vara fin när 

han mötte sina flickor på Gröna Ängars ö..

När vi skulle åka, så hoppade han runt på gården och skällde, precis som han 

brukade göra, han hade inte skällt på ett några dagar, så jag kände 

en liten glädjerusning, Han kanske kan klara sig några dagar till... 

Nä Mia, man behåller inte sina djur för sin egen skull!! 

 

Det gör så ont att mista sin vän, alltså det känns som bröstet ska explodera, o vetskapen att 

snart ska det ske, och det är Jag som ringt och bett om en tid,,, 

 

Vi mötte Lars inne vid Vettris, pga skitPandemin får man bara vara 1 person 

per djur där, fullt förståligt, men ändå. 

Lars fick säga Hejdå till våran prins ute på parkeringen, medans han höll i Minna 

i kopplet. Jag ville göra klart all betalning, och urna och sånt innan, men det gick inte 

koden till kortet var helt bortblåst i skallen, och då hade jag ändå skrivit upp den, 

men tittade på fel siffror. Provade 2 ggr, tredje gången så spärras kortet,, vågade inte chansa

Frågade om jag kunde få betala sen, då kanske hjärnan var lite mer avslappnad, det 

gick såklart bra 

 

Den sista veterinären som Ozzy träffade sist där, dök upp, med munskydd, först blev

Ozzy glad, tills han kände vem det var, då ville han tacka för sig och gå därifrån..

 

Vi fick gå in i ett rum, där hade de tänt ljus och lagt ut filt på golvet.

Ozzy var inte så bekväm, de 2 sista gångerna han varit där så har det gjort ont, före det

hade han inget problem med att vara hos veterinären, han älskade ju allt och alla.

 

Det kom in en tjej, Ozzy blev så glad och myste med henne, och hon sa att man kan

ju inte tro att det är så illa.. Nä sluta klappa han får du se, sa jag.

Poff så la han sig på golvet. .

 

Hon var så snäll o go mot både Mig och Prinsen!

Vi massa tid, nästan så jag tänkte be henne om att Nu gör vi det.

Efter ett tag frågade hon om hon skulle ge honom lugnande, Ja tack sa jag,

 

Vi började resan mot livets slut..

Medans hon hämtade sprutan, så förklarade jag för Ozzy

vad som skulle hända, han kom o la sig i mitt knä och tittade på mig med

sina bruna, men gråa ögon, han var beredd, han var tacksam!

Jag bad honom att hälsa till mina andra hundar,  och att jag trodde att Lejja och Maja skulle stå

och vänta på honom, vilka lyckliga tjejer, att äntligen få se Brossan igen !

 

Sköterskan kom tillbaka, han låg kvar i mitt knä, hon blev rörd, jag sa att vi är beredda, och 

min kloka kille är också det!

Hon stasade honom direkt, och frågade mig och jag är redo, Ja sa jag, och pussade 

Ozzy på nosen. O hon gav honom den första sprutan

Han blev snabbt trött, reagerade inte ens på när det pep en boll ute 

i butiken på Arkens zoo. 

 

Vi fick cirka 10 minuter ensamma, så han skulle sova gott, hon hade 

kunnat komma in efter några minuter egentligen.. 

Jag satt och klappade honom, myste med hans mysiga mjuka öron, pratade om 

att Det är för din skull, min bästa, jag måste hjälpa dig

 

Sköterskan kom in igen, han sov hårt då, och medans hon satt i koksalt och den andra...

vidriga sprutan och hade jag och Ozzy för huvuden ihop, Han och jag 

in i det sista, vi var ett perfekt team jag och Ozzy!

 

När det är över så vill inte jag vara kvar så länge i rummet, vill 

inte störa övergången, hur ska han kunna välja mellan mamma 

och syrrorna?

Lars och Minna fick komma in, hon hade haft det mest jobbigt att hennes 

mamma bara gick in i en affär och hon fick vara kvar hos pappa =)

 

Minna blev glad att se mig, men hon är inte bekväm hos veterinärer, efter hennes

tandoperationerna, så det var en tudelad känsla för henne, man ska inte vara glad där! 

 

Hon luktade på Ozzy bara sådär i förbi farten, men stannade upp och luktade igen, lite mer 

nogrannt, det är viktigt för mig att mina hundar får göra så, alla gör hur man 

vill men jag vill tro att de känner att de är borta då, och inte bara att de andra

åker iväg och inte kommer tillbaka.. Jag blandar säkert in mina egna känslor, men 

det känns rätt för mig. 

Och nu fick ju inte Lars vara med under själva bortgången, men eftersom 

Minna fick tillåtelse att komma in så fick han också säga hejdå på riktigt. 

O sköterskan var inte där då, så vi utsatte inte henne för ev någon smittorisk.

 

Den här hunden.. Min Ozzy, det gör så jävla ont, men så himla rätt!

Jag är helt säker på att vi tog rätt beslut, och det hjälper mig, 

när jag gick ut från vettris, och innan funkade hjärnan så 

jag kunde betala, så släppte en stor sten i bröstet men 

huvudvärken kom. Spänningen släppte. 

 

Jag plockade bort allt efter honom direkt jag kom hem, ville 

inte se det på morgonen när jag klev upp, morgonen är alltid värst, 

skönt att inte se "bevis", men det funkade tills 

jag skulle ta ut Minna, Ozzys sele på trappen hade jag glömt, 

där hänger vi halsband o koppel, men nu kunde jag ju ta hans

koppel o lägga i en låda direkt, så jag glömde av det..

 

Stackars Minna, hon fick än en gång se en ledsen mamma, 

och det satt ju igång mer efter promenaden.. 

"Där sprang han in igår" Där kände han haren" "Där ville han

ha godis! Gråt gråt! 

 

Minna, som alltid går bakom mig, tog kommandot, hon 

gick på med en bra fart och Framför mig, Bästa stöttepelaren!

 

Vet ju när jag hade Bamse och Lejja, när jag gick o grät så tog 

Bamse tag i Lejjas koppel, "Jag tar hand om henne nu mamma, 

gråt du!"

 

Annars tycker jag inte att hon är påverkad, var lite förvirrad första frukosten, 

det var ju Ozzy som såg till att man fick frukost i det här huset, 

hon kommer lära sig sina egna rutiner, min bästa tjeja! 

 

Vi var på ringträning igår, och hon var taggad, svarade med lekinvit när Amira

bjöd in till lek! Så härligt att se! 

 

Minna känns glad, tror att hon tyckt det varit jobbigt att 

känna av brossans energi, och jag hoppas att hon kommer tycka det 

är ok att vara själv. Just nu känner jag att vi bara ska ha en hund, 

Ja jag vet, jag har känt så varje gång, men nu är det så.

Inte säkert att man får tag på en lika stabil hund som klarar av

att komma in i en ny familj med en ostabil mamma. 

Minna gjorde det, hon räddade mig och Ozzy 

 

 

 

Sov så gott mitt älskade Barn, tack för att du tog dig tid att 

förstå att i den här familjen får man det man behöver , man behöver inte rymma, 

eller vara en hysterisk skällande hund för att man inte fick vara med familjen, 

du var ju våran bebis, och mina döttras brossa, det kände du snabbt, o du blev snabbt 

världen bästa vovve! 

Här styr hundarna vårat liv, och ja vi vill ha det så.

 

Jag vet att du trivdes här, när den gamla familjen kom och hälsade på 

så valde du att sitta kvar med mig när de skulle åka, det är jag 

alltid dig tacksam för! 

 

Min lilla morsgris, min bästa svarta byracka, tack tack tack för 

att våra vägar korsades, du var bäst, du Är bäst, och du tog en stor del av 

mitt hjärta när du försvann, men jag kommer läka, kommer nog bara ta 

lite extra tid, vill ju inte vara utan dig, aldrig vara utan dig, 

men nu är det så min Prins, och jag ska nu sluta skriva, skulle kunna skriva

hur länge som helst, bara för att när jag slutar skriva , så känns det som ett nytt 

kapitel, ett kapitel utan dig, det vill jag ju inte, jag vill tro att du ligger 

i skuggan o snart skälla när du hör en mullrande mc (som du inte gillade) o   springa mot 

grinden och välkomna pappa hem! Du ville att alla skulle vara glada, du har hjälpt mig 

många gånger, det är jag så tacksam för

 

Du och jag Ozzy, alltid alltid alltid